Lugnet före stormen?

Vi får se hur Orion väljer att vara idag, igår var han totalt omöjlig vid vissa tidpunkter och skrek mesta delen av dagen med väldigt få och korta sovpauser.
Inte ens i bilen var han nöjd..
Men det gick ganska bra ändå trots det men jag var helt utmattad när kvällen kom så jag visste inte vad.
Vi testade att ge honom lite nappflaska igår och det gick bra, men vi ska försöka se till att det inte blir någon vana så att Orion förhoppningsvis inte ratar bröstet.
För amma fullt ut det orkar jag inte just nu och Orion blir inte nöjd heller, igår var han fortfarande hungrig trots att han hade ätit från båda brösten och skrek som en stucken gris och att mata honom med sked är jättedrygt och hälften hamnar ofta utanför.
Om det "värsta" skulle hända så får jag börja pumpa ur bröstmjölk helt enkelt och ge honom på flaska men man vill ju inte ge upp för lätt heller.
Nu har vi bytt ut soffan mot en som faktiskt är hel och det känns skönt, killen på Jysk hade tydligen aldrig sett en sådan skada tidigare så det var antagligen ett undantag får vi hoppas och att det inte händer igen.

När Anders kom in med Orion inatt så sov han fram till 7 i sin vagga, jag undrar om det var för att han hade gett honom ersättning innan för Orion verkar hålla sig mätt på det längre då jag tror att den bröstmjölk han dricker mest av är den tunnare så blir han mätt snabbt men inte länge och sedan är jag så stressad nuförtiden och det kan påverka mjölkproduktionen negativt.
Även om jag sov lite oroligt till och från under natten så känner jag mig någorlunda pigg idag och jag hoppas att Orion är på ett lite gladare humör så han inte skriker sig illröd hälften av dagen.
Att han skriker tär verkligen på en även om man vant sig till viss del och inte blir lika stressad över det så blir man i det långa loppet bara trött både psykiskt och fysiskt.
Kroppen kan aldrig riktigt slappna av.
Men det går över, det kommer att bli bättre...