Stora Orion

Som till och med kan underhålla sig själv nere på filten med sina leksaker i hela 30 minuter innan han tröttnar på det och vill hitta på något annat (OBS! Det är inte direkt varje gång han är lika tålmodig men det är ett steg på vägen).
Det här med tid är så häftigt, innan man fick barn så spelade den inte så mycket roll...man hade tid till allt kändes det som.
Det var som om den smälte ihop mer och man brydde sig inte lika mycket om dagarna eller veckorna som flöt på.
Nu när man har barn kan helt plötsligt en timmes lugn och ro och att göra saker som att blogga är en lyx, eller att få gå på bio med sin man och kanske ta en liten bit mat och bara få vara är mycket mer uppskattat nu än det någonsin var innan men då så saknar man Orion och kan inte låta bli att undra hur han har det.
Och tiden bara rusar iväg, samtidigt som man räknar minuterna.
Snart är Orion 4 månader men det känns som en dag men också som en evighet.

Jag och Orion tog oss ut på en promenad lite tidigare så att han kunde få vila och jag röra lite på mig för att sitta innanför de här väggarna dagarna i ända kan göra vem som helst galen speciellt då grannens hundskrälle skäller i ett sträck.
Golvmopp.
Men jag ska inte klaga för Orion skriker lite i tid och otid och jag kan anta att det inte direkt är det roligaste att lyssna på.
Nåja! som ni vet så bor jag ute på landet och här finns det massvis med hagar med kossor vilket är en av mina favoritdjur och de lyckas alltid få mig på bättre humör.
Jag verkar vara en sensation för dem då jag kommer där körandes med min barnvagn och de samlas allihop vid stängslet och glor storögt som om de tänker "Vafan är det där?!" sedan råmar de och håller låda efter jag gått därifrån som om de snackar skit om mig.
Det är tur att man kan vara underhållande om än för en annan djurart!.


Jag har hittat en billig och förhoppningsvis bra spjälsäng med hela kittet som en tjej här i Alvesta säljer så jag ska be Anders snällt att vi åker och tar oss en titt på den.