Jaha jag skrev ett inlägg vid 5 tiden som jag trodde publicerades men det sparades inte ens!
Jaja, gladare kan man väl vara...igår så skrek Orion i princip hela dagen från det vi kom hem från besöket på BVC och det är inte direkt jätteskoj.
En bra nyhet (eller ja...kanske ingen direkt nyhet) är att Orion går stadigt upp i vikt så jag vet att jag fortfarande har gräddmjölk i pattarna!.
Jag söker desperat bekräftelse just nu på att det här är en tillväxtfas och att den är övergående...det kommer gå över! men när?.
I slutändan spelar det väl ingen roll för man står ut så länge man måste och man förtränger nog allt det här så att man ska våga skaffa sig ett barn till.
Hur skulle kvinnor annars våga föda flera gånger än en gång? jag kommer fortfarande ihåg att jag tänkte "ALDRIG IGEN!" direkt efter förlossningen men nu kan jag tänka mig att göra det igen för att Orion ska få ett lillasyskon någon gång i framtiden.
Ja även om man inte kanske inte glömmer att det var hemskt och att det gjorde ont så känns det väldigt distant, som att man var där men stod bredvid.
Orion är världens sötaste lilla knodd enligt mamma och pappa hur mycket han än skriker och hur trött och irriterad man än blir för när han väl är på glatt humör så dansar mitt hjärta samba av lycka!.
Jag beställde också Manducan igår så jag vågar hoppas att jag kan hämta den imorgon.
Jag tror och hoppas att det är en väldigt bra investering som vi kommer ha nytta av ett bra tag framåt.
Orion är på väg att vakna upp och Anders får sin skönhetsömn.
Dags att agera Mamma Mu!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar