Det känns bara som om jag sjunker djupare och djupare ner i det mörka träsket varje dag...idag har varit allt känns riktigt jobbigt och tungt och jag har varit trött och ledsen, gråtit och varit arg.
Jag hatar att klaga men jag kan inte rå för att jag mår dåligt och jag tror jag börjar bli deprimerad.
Jag känner bara måsten och ingen vilja till något och ensamhet samtidigt som att jag vet att folk inte kommer direkt ringa på min ytterdörr och vilja umgås med mig bara sådär utan det är något jag själv måste åta mig men jag förmår inte det just nu.
Och sedan saknar jag min familj...
1 kommentar:
Saknar dig med syrran.. Livet e tungt ibland, hoppas d vänder snart, för d gör d alltid! Kram <3
Skicka en kommentar