Blä.

 Först och främst:
Grattis Orion som fyller 2 månader idag! mamma och pappa kan inte bli stoltare över sin lilla skitunge!.

Eftersom Orion har verkat lite mindre orolig på kvällarna gjorde vi ett försök igår att gå och lägga oss alla tre samtidigt och det funkade....inte alls.
Orion började galltjuta och sprattla som besatt så Anders fick ändå ta sitt nattpass.
Jag vet att en del barn sover skitdåligt på nätterna och att det nog kommer ge med sig förr eller senare men jag blir väl orolig för att vi "sabbar" det mera när Anders går runt med honom halva nätterna för att han ska vara lugn och tyst.
Sedan tycker jag inte om att Orion sitter för mycket i Babybjörnen för den är inte så bra för ryggen och Manducan har vi inte fått bukt på än och när vi testat på Anders har den suttit konstigt eller så har Orion blivit super förbannad.
Det ser inte ut som han sitter bekvämt i den alls utan att han hamnar lite på snedden.
Om jag inte får bukt på den idag så skickar jag nog tillbaka den och testar en bärsjal istället, men det är synd för jag har bara hört hur otroligt bra Manducan är så man tycker att den borde funka.

Tillbaka till sömnen så kommer det aldrig funka som det ser ut nu om Anders börjar jobba igen för så här är det:
Orion är numera väldigt pigg på dagarna och ibland sover han knappt alls och när han är vaken vill han oftast vara med och blir lätt ledsen om han blir understimulerad eller överstimulerad och det är väldigt förståeligt när han är så nyfiken på allt nytt omkring honom.
Sedan mot kvällen så brukar han bli mera aktiv än innan och sover oftast då inte alls och sedan får Anders vanka av och an med honom framtill sent på natten innan jag tar över och om vi har tur kan han sova 2 timmar bredvid mig efter jag har ammat honom men vill sig inte det så får jag var uppe med honom från 4-tiden ungefär och då är det alltid någon som är konstant vaken med honom.
Det känns som om man ska försöka vänja honom med at koppla natten till att sova med eller utan babybjörnen eller vaggning i flera timmar.
När jag läser om de flesta andra bebisar i hans ålder verkar det ändå som att de flesta kan se ett mönster i deras barns sov vanor men det kan jag inte med Orion utan det är olika från dag till dag och det känns så stressigt..gör man något fel?.
Obs! jag klagar inte på sömnbrist eller gnäller om att vi inte får sova för med det systemet vi kör med nu gör att både jag och Anders får ostörd sömn men det funkar inte i längden.
Ska man bara fortsätta som man gör nu och vänta på att han ska mogna till lite så att han inte är lika orolig för kvällen?
För det verkar inte ens gå att försöka nu för han skriker som galen på kvällarna om man inte går runt med honom som Anders gör och med tanke på hur lyhört det är i dessa lägenheter så vill man inte låta honom skrika mer än behövligt, speciellt inte på nätterna.
Men det löser sig på ett eller annat sätt..ellerhur?

Idag händer det inte mycket förutom att Orion ska på ett läkarbesök för sin 2 månaders hälsokontroll, får återkomma med det senare när jag har ork.
För hela min psykiska hälsa går på sparlåga just nu.
Jag är konstant orolig och har en enorm lappsjuka samtidigt som jag känner mig konstant trött och orkeslös.
Sedan känns allt så likgiltigt..som om jag inte kan glädja mig fullt ut och jag skäms för det för jag älskar verkligen min familj och jag vill inte att någon ska känna eller tro att jag är olycklig på grund av någon för så är det verkligen inte.
Jag önskar att jag hade någon som jag kunde prata med och någon vän för som det är nu så har jag ingen att umgås med förutom Anders och hans vänner.
Det är väl inte så roligt för Anders heller att känna att om han åker iväg någonstans så vet han att jag kommer sitta där helt själv hemma utan någon att bjuda hem eller åka över till och hälsa på.
Jag får väl skylla mig själv.