Tanke.

Att tiden går så långsamt men ändå så snabbt.
Att han aldrig kommer vara nyfödd igen, så stor skillnad på bara ett par månader.
Att jag längtar lite på varje framsteg men vet att jag kommer sakna när han var så liten och kelig och att det enda som han hade att begära var mat och närhet och vår kärlek.
Han är så underbar min lilla Orion.

Nu börjar jag bli hungrig..
Idag var vi ju som sagt i Växjö och det verkade gå bra för Anders på arbetsintervjun och han ska återkomma på måndag för att se huruvida de tänker anställa honom eller inte.
För min del så fick jag njuta lite av solen på en parkbänk vid vattnet med Orion som låg och sov den mesta tiden i barnvagnen.
Sedan var vi runt och handlade lite saker såsom en mobil att hänga över skötbordet och lite kläder.
Jag försökte hitta ett par skor men jag hittade inget för jag är så himla kräsen av mig men nu har jag bestämt att det får räcka med ett par simpla tygskor och att jag inte ska göra så stor sak av det! fast ett par sandaler är nog också en bra idé.
Jaja det är ingen brådska.

Orion hade kissat ner sig totalt under turen och passade på att bajsa också såg jag när jag kom hem.
Nu sitter jag här med honom i selen men ska nu överlåta honom till hans kära farsa så att jag får koka lite spaghetti och äta upp köttfärssåsen som blev över från igår!.