tisdag 12 oktober 2010

Du vet när du är småbarnsförälder..

När du inte kommer ihåg sist du fick sitta på muggen ostörd.
När hoppet och minnet om en natts ostörd sömn förtvinar.
När du känner att spontanitet inte tillhör det ordinära.
När du däckar i sovpausen helt slut efter ett par nätters dålig sömn.
När du märker att de flesta klädeplaggen som köps är ej längre till dig själv.
När du uppskattar en redig bajskorv.
När du faktiskt inser att du inte är ett barn längre som kan sitta i ett hörn och sura hela dagen.
När du måste sicksacka som en ninja mellan alla leksaker på golvet på kvällen för att inte av misstag trampa på något som kan väcka din bebis.
När det desperata sökandet efter en napp när lillkillen är ledsen är som att befinna sig i en India Jones film.
När du gråter när någon annan har lite feber.
När du tror att du börjar bli gråhårig av den vardagliga stressen.
När du känner en eufori av ditt barns skratt och leende.
När du inser familjens verkliga värde.
När ditt hår står åt alla håll och påsarna under ögonen väger 10 kilo vardera men går ändå ner oborstad för att handla lite mat utan att du orkar bry dig.
När du prisar en relativ lugn natt.
När du känner dig duktig över att du orkat tvätta håret och fixa till dig lite.
När du får tillbaka din magkatarr trots att du försöker ta hand om dig själv och sova så gott du kan.

....När trots allt negativt du kan uppleva ändå aldrig kommer väga upp alla positiva känslor som din fina underbara lilla bebis utstrålar!....

Förresten gick det inte alls bra igår kväll med att natta Orion..först och främst var han pigg till efter 21.00 och ville inte ge med sig när jag försökte söva honom så jag la honom i spjälsängen så att han skulle förstå att det är dags att sova för natten men då blev han så galet ledsen istället och bara stortjöt och grät med riktiga tårar i ungefär 40 minuter tills han äntligen lugnade ner sig och sov ett par timmar men sedan började helvetet...skrik skrik skrik och upp och lugna hela tiden.
Både jag och Anders är helt slutkörda och det är bara dag ett på arbetsveckan.
Nu hoppas jag innerligt att det blir lite lättare ikväll...snälla snälla snälla...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har du skrivit detta själv?
Precis så kan det vara.
Snälla Orre,sov...önskar din mormor.
Kram E

Moster Fia sa...

Jaaa Orres leende e värt all möda i världen!!

Men sluta gallskrika p nätterna åtminstone nu Orre.. ;)