Helgen som varit..

Jag har inte skrivit på ett par dagar och det är för att jag har varit så trött i slutet av dagarna och helt enkelt inte gjort mer än att kasta mig i soffan eller sängen så fort jag fått chansen till det, kanske beror på lågtrycket som varit de senaste dagarna för jag har känt mig så otroligt mosig i skallen och huvudvärk.
Nej slutet av oktober och hela november kan jag gärna skippa, det är bara fult och trist ute för det mesta och vädret gör att jag känner mig lite smådeppad överhuvudtaget.
Men just nu skiner solen, underbart!
På fredagen skjutsade vi in Ann-Sofi till sjukhuset för hon mådde dåligt igen pga gallstenen och har sedan dess stannat kvar där för att röntgas och de hittade gallstenen så vi får se om de tar beslutet att operera bort gallblåsan idag eller ej...på ett sätt skulle det vara bra så slipper hon smärtorna.
Efter att vi hade lämnat av henne tog vi bara en liten promenad på stan och träffade på Björn och pratade lite med honom...ja så intressant var det.
På lördagen åkte vi över någon timme och hälsade på Anders mormor och hade det trevligt, sedan väntade en jobbig natt med en orolig liten Orion.
Och igår så gick vi alla (dvs Anders också som var helt slut) upp tidigt för att gå på teatermöte och det var mest genomgång av manus och information och där var vi 4 timmar....jag tror Anders fick ut mer av det än mig för han ska vara med och skådespela medan jag ska hjälpa till bakom kulisserna....vi får se vad.
Sedan är jag så obotligt skitnödig när det kommer till att vara lite spontan i vissa sammanhang och det är något jag måste övervinna.
Ja efter mötet så åkte vi hem till Anders mormor igen och umgicks lite mer med henne och hon tycker det är så underbart när hon får besök för hon är 90 år gammal och blind och om det inte vore för att hennes familj kommer och hälsar på då och då så träffar hon bara hemtjänsten för gå ut ensam kan hon ju inte.
Vi får försöka åka och hälsa på lite oftare så hon slipper känna sig så ensam hela tiden, ensamhet är nog en av de sorgligaste känslorna man kan uppleva...och inte hjälper det när stackars Ann-Sofi mår dåligt och inte kan komma över till henne.
Tur är det iallafall att hon har fina barnbarn som alltid är där och hjälper till när det behövs.
Efter vi hade varit där så åkte vi hem och usch så otroligt trött jag var igår kväll, det var ett bra tag sedan jag känt mig så otroligt slut i hela kroppen och bara velat lägga mig ner i sängen och sova bort 14 timmar....
Och stackars Anders har inte fått sova ordentligt på flera dagar så idag ska jag låta honom få sova ut lite.

Och jag vet jag vet....det är måndag och vi har kyrkan att gå till egentligen men Orion har varit vaken ett bra tag och att ta honom dit kommer vara precis då han brukar vara som tröttast och vilja sova middag så jag tror vi skippar det och försöker ta oss till Leos eller göra något annat kul lite senare på dagen när alla är pigga och utvilade.
Så får det bli.
Och halsontet är över men nu har jag fått en skitjobbig rethosta istället. Blä.