Se där..

..ja nu har Anders kommit hem från Malmö och just nu är han på sitt första möte i Lessebo, jag är så stolt över min familj även om jag känner själv ibland att jag mest klagar och är allmänt pissig av mig men det är jag, stolt över min underbara son som är så begåvad och framåt och över min man som aldrig ger upp och alltid finns där för oss.
Jag har det bättre än många andra och jag har kärlek i överflöd från min familj även om jag inte alltid kan känna den för något inom mig säger att jag inte är värd det..
Och förra natten var inte like horribel som natten innan fast Orre hade skrikparty i 1 ½ timme och antagligen för att han hade ont i magen för han sket som en gnu vilket han aldrig annars gör nattetid och jag gav honom en alvedon vid blöjbytet och då sov han sedan nästan hela natten förutom en bajsblöja till.
Sedan ringde jag sjukvårdsupplysningen på morgonen och bad om råd och ja, inget jag redan visste men läget är ok just nu..har han fortfarande diarré när helgen är slut så fick jag råd att boka tid hos bvc och titta till så att han inte förlorar vikt men jag tror det börjar bli bättre nu.
Förutom allt det så har vi inte gjort något spännande idag heller..jag tänkte att vi kanske skulle åka och hälsa på mormor Mia men Ann-Sofi var trött så hon, jag och Orre tog en liten promenad istället.
Ja det var väl det för denna dag, inte vidare intressant och nu ska jag glo på "Signs" och skita knäck av skräck!