De sista veckorna har varit en storm, dels har folk varit sjuka, Anders har fått ett jobb med (ibland) inte så bekväma arbetstider och jag har väldigt jobbig ångest, varit allmänt nere och haft mycket panik och de senaste veckorna har det nog inte gått en dag på flera veckor då jag inte har gråtit.
Det är så himla tufft just nu, Anders är borta väldigt mycket och Orion är inne i en tid där han konstant vill ha uppmärksamhet och är extra gnällig i allmänhet och det gör mig totalt utmattad.
Orion är en underbar och fin liten kille som jag älskar högst av allt men just nu har det varit den mesta kontakten jag har haft de senaste veckorna och nu börjar jag bli utbränd.
Jag är konstant trött, ledsen och arg och Anders har fått sig en känga då och då på grund av detta dåliga humör vilket får mig att må extra dåligt för han förtjänar inte det och jag vet att han redan gör allt han kan för att vi ska må bra.
Jag hoppas att jag mår bättre snart...jag hoppas att julelyckan lyckas sätta sina spår i mig med.
Utöver denna skit så kan jag stolt berätta att Orion kan stå helt själv utan stöd! bara i några sekunder åt gången men oj vad duktig han är! snart lär han sig springa (han kommer inte vilja gå) och då kommer det vara ännu mer kaos men sedan lite mer frihet också! oj vad jag ser fram emot när han kan gå själv lite grann och upptäcka saker utomhus utan att jag hela tiden måste bära honom.
Han är helt klart en stjärna..min älskade lilla Orion.
2 kommentarer:
Mmm tufft.. Skulle va bra m lite stöd utifrån, om d fanns nån el några som kunde hjälpa er lite emellanåt, d gör stor skillnad..
Ojoj, stora lillkillen Orre!! :D Ja han gör d ena framsteget efter d andra, rätt va d e så e dagen där så han flyttar hemifrån.
Kram <3
Haha.. menade förstås dagen DÅ han flyttar hemifrån, inte så..
Skicka en kommentar